Drive by shooting nära Chiang Mai

Jungle shack 003
Ibland när jag ser ett motiv som jag vill fota, åker jag förbi flera gånger innan jag till slut tar med mig kameran och gör slag i saken. Här kommer några såna’ bilder.

Field workers dwelling

Den första är tagen bredvid vårt bostadsområde. Jag tror att det är jordbruksarbetare som bor i hyddorna under det stora trädet, men jag ska ta reda på mer när jag kan mer thai.
Jungle shack 002
Den andra är på vägen till ett av mina favorithak, ett café där jag gör min thailäxa – och övar att prata med ägaren. De är alltid så hjälpsamma. Den lilla hyddan är innästlad i djungelväxterna och lockar mitt öga om och om igen. Vad finns lite längre bort egentligen?
Palm tress in a field
Utsikten 180 grader från djungelhyddan.

Vardagsliv

Oavsett var i världen man bor så är de flesta dagar fyllda av vardag och rutiner. Så också våra. Fast det är klart, när man kommer från Sverige känns det inte så “vardagligt” att i skrivande stund upptäcka ett lämmeltåg av mystiska, äggbärande myror genom sovrummet och försöka lokalisera var de kommer ifrån. Tur att min fantastiska man sällan är rådlös! Här kommer i alla fall några vardagsögonblick från vårt liv i Thailand just nu:

Min klass består av en tjej från Hong Kong, en från Japan och jag. De har båda pluggat Thai i sina hemländer, så jag kan inte skryta med att vara bäst i klassen direkt:-)

Cornerstone classAlldeles utanför vår grind låg en morgon en liten övergiven kattunge. Den kunde inte röra sig och var nästan död, så vi tog till pojkarnas förtjusning hand om den några dagar. Kattungar måste matas ofta, och trots att lilla Yoda repade sig snabbt så var han inte frisk, så vi (läs: jag och Rob) var ganska lättade när veterinären erbjöd sig att adoptera honom.

This veterinary asked us if she could have the little kitten we had found last week if we agreed not to put her to sleep.

Den här tiden på året börjar sommarlovet i Thailand, så vi fick gå på skolavslutning härom dagen på en thailändsk skola. Skolan heter School of Promise och drivs av några vänner. Jag saknade Den blomstertid, men i övrigt var det bekanta inslag, med tal av rektorn och uppträdande av eleverna.

Children sit restlessly as they wait for the graduation ceremony to begin.

Sist men inte minst en gammal tradition i ny tappning: Lördagsgodis. Vi cyklade till affären så pojkarna fick välja sitt godis. Det ska va gött å leva.

Veronica takes the boys to the local store on her new bike to buy some milk for breakfast.

Undvik specifika förväntningar…

För nån’ helg sedan åkte vi på vårt första lilla äventyr upp i bergen. Man ska inte ha alltför specifika förväntningar, för det blir oftast inte som man tänkt sig. Jag ville hitta ett fint ställe där vi kunde vandra en stund och sedan njuta av utsikten, så vi körde ut från stadslandskapet och upp i bergen. Den slingriga vägen blev till en smal slingrig väg, som snart tog slut helt och blev en stig.

This is one of th dead-end trails we took on our hike that day.
En av stigarna som tog slut på vår vandring.
Lucas awlays wanted to run ahead. I was a bit nervouse coz I didn't know if there were snakes nearby.
Lucas vill alltid springa i förväg, och vi försöker hela tiden hinna ikapp så att han inte ska behöva träffa på en orm på egen hand.
Veronica shared some goodies with the boys.
Lite fikapaus.

Vi kom bara cirka 200 meter innan vi såg ett hus. Mannen på balkongen vinkade glatt åt oss att gå åt andra hållet, så vi fösökte och hamnade på ännu en stig som tog slut.

Magnus enjoys a short rest in the shade. Sunscreen is vital!
Magnus som bor hos oss just nu tar en paus i skuggan. Solkräm är viktigt!
Finally, we got a fairly nice view from the Orange Cup Cafe.
Till slut fick vi trots allt en ganska fin utsiktsplats från Orange Cup Café.
The open-air cafe had a corrugated tin roof as its covering.
Plåttak över det öppna caféet.

På vägen hem stannade vi vid ett litet café vid vägen, med en stor orange kopp hängande i ett träd som reklam. Vi avnjöt kall chokladshake och iskaffe medan vi pratade med den trevliga baristan som drev det lilla utomhuscaféet.

The boys share a yummy ice cream drink.
Pojkarna mumsar på en chokladshake.
Everywhere you go in thailand, you'll find big green leaves!
…och till sist en bild av de stora löven man ser överallt i Thailand:-)

En dag på djurpark

The elephant up close impressive creature --- Elefanten på nära hål är en imponerande skapelse
Elefanten på nära hål är en imponerande skapelse

Förra veckan blev hela språkskolan inbjuden att öva thai på Chiang Mais förnämliga zoo. Veronica, jag och Lucas fick tillsammans med omkring femton andra elever och lärare en smått kaotisk erfarenhet. I alla fall kändes det kaotiskt för oss, när vi blev sjasade från ett djur i bur till ett annat, ofta med panikartat tempo. Thailändarna, fick vi erfara, tycker om att gå runt i stora grupper och ganska snabbt röra sig från A till B. Om jag inte hade stannat upp och reflekterat över detta så hade det kanske blivit en måttligt bra dag.

Så jag och Veronica beslutade oss för att se det hela som ett studiebesök i den thailändska kulturen istället för på zoo. Det förändrade allt! Timmarna blev en lärorik upplevelse i hur thailändare (i alla fall dessa) beter sig och fungerar. Jag kan inte påstå att rytmen kändes naturlig för mig, men man kan ju inte få allt. Jag antar att det kommer hjälpa oss att inte bara överleva i den nya kulturen, utan också lära oss älska vardagslivet i detta fina land.

Hoppas du gillar bilderna.

We all were carted around like cattle --- Vi slussades runt som boskap
Vi slussades runt som boskap
These lions were very alert --- Väldigt vakna lejon
Väldigt vakna lejon
Lucas enjoyed being entertained by this sea otter --- Lucas låter sig roas
Lucas låter sig roas
Some of our thai language teachers --- Några av våra språk lärare
Några av våra språk lärare
Finally! We got to rest for a few short minutes! - Äntligen! En paus
Äntligen! En paus

Thai Noodles – februari 2013

thai_logo_sm
Nya tider, nya smaker, nytt land

These are the first Thai noodles I bought since arriving in Chiang Mai. They were delicious!Thai noodles! Det var faktiskt (passande) vad vi åt till lunch idag och de smakade bra. Jag cyklade till en restaurang en bit bort och beställde mat på min småbarns-thailändska. Mannen i restaurangen lyssnade tålmodigt på mina snavande försök att använda “lätta” ord, som “den”, “ha” och “innan”. Jag omvänder mig härmed från min brist på tålamod med andra som försökt lära sig “engrish”. Lyckligtvis är de många thailändarna vi möter förvånansvärt hjälpsamma i vår strävan att lära oss deras vackra språk.

Det är svårt med den totala förändringen av livsstil, och allt vi behöver lära oss för att leva i en helt ny kultur. Sedan vi kom hit för en månad sedan har vi försökt att inte vara alltför beroende av andra utlänningar, som förvisso hjälpt oss oerhört mycket. Det är inte det att vi vill undvika dem, vi är ju också utlänningar :-), men vi vet hur lätt det är att bara relatera till dem och inte ha så mycket kontakt med lokalbefolkningen.

The woman on my right is the cafe owner. She and her employee (Ning) greet me with a friendly smile every time I stop by to

Så vi försöker göra saker som att hänga vid kaffestånden och gå till marknaden, där vi övar våra senaste thaifraser. Varje gång gläds vi över att människor är så generösa med sin tid för att hjälpa oss med språket. Jag har aldrig förr träffat på en kultur (läs människor) som är så vänliga och hjälpsamma mot sina utländska gäster.

Det är inte lika lätt för barnen att lära känna thailändska barn. Största delen av dagarna är Rasmus  i en internationell skola, där många kulturer blandas, bland annat den thailändska. När han väl  kommit hem, gjort sin läxa och ätit, är det mörkt ute och han utmattad av dagen. Lucas går på ett förskolekooperativ fyra dagar i veckan. De andra killarna i hans grupp är alla västerlänningar, så han träffar inte thailändska barn där. Däremot har han en thaifröken en dag i veckan som är toppen.

Veronica and I are finding our way around the area so we can practice our Thai at the local market.

Trots allt har vår första månad i Thailand gått väldigt bra. Vi har hört många historier om hur det kan vara, och är tacksamma för det första kapitlet av vår thailandshistoria. Vi fick flytta in i ett fint möblerat hus, som vi hyr i andrahand i sex månader. Vi har köpt en bil, öppnat ett thailändskt bankkonto och skaffat mobilnummer utan några större problem och ber att det kommer fortsätta på den vägen. De utmaningar vi mött hittills bleknar i jämförelse med alla välsignelser vi fått. Lite som det bibelord en vän skickade mig när hon hörde att jag hade det jobbigt: “Men välsignad är den man som förtröstar på Herren, den som har Herren till sin förtröstan…” Jeremia 17:7-8. Tack Jesus för att du välsignar oss när vi följer dig!

Be med oss

1. Språk och kulturförståelse – Detta är vårt huvudfokus under de kommande månaderna. Veronicas språklektioner är väldigt intensiva och fullmatade med information, så det är svårt att tillgodogöra sig allt. Mina lektioner är mycket långsammare så jag måste pusha och hitta saker själv att studera. Be för oss båda att vi hittar balans i hur vi bäst kan lära oss så mycket som möjligt. Det som är bra är att man lätt får kontakt med många människor som man kan öva thailändska med. Att lära sig deras språk är ett bra sätt att dela Jesu kärlek.

bedtime Nabi2. Alla förändringar – De påverkar våra pojkar mer än oss. Be att Rasmus och Lucas får känna sig hemma här. De måste lära känna två nya kulturer; den thailändska och den nya skolkulturen, som båda är väldigt annorlunda mot vad de är vana vid.

3. Beskydd – En stor skillnad mellan Thailand och Sverige är bristen på säkerhet här. Chiang Mai har mest olyckor i hela landet. De många motorcyklar och bilar som delar på vägen, och trafikanternas egna tolkningar av trafikreglerna, gör att det är farligt att vara ute i trafiken. Bilar är dyra, men när jag ska börja köra till jobbet skulle jag helst vilja ha en bil att köra istället för en motorcykel som vi först planerat. Be gärna om beskydd för oss i trafiken.

Köp 1, betala för 2

Vi hade mycket i veckan som gick. Nej, vi fick inte så mycket gjort, som vi annars är vana vid hemifrån. Men vi var dubbelt så trötta. Det sägs att man ska räkna med att bara prestera 40% av normalprestation när man kommer in i en ny kultur, och precis så är det för oss. Men det är ändå väldigt spännande och kul!

Här kommer några bilder från veckan.

Video 1 – Kablar, trädgrenar och lyktstolpar vajar för vinden.

Video 2 – Kraftiga vindar och spöregn.

Video 3 – Familjen Darby och underbara Gabriella njuter av det behagliga vädret.

Hard work and friendship

Our week was packed full of activities and work, in no specific order.

Join our journey to Thailand!

Darby FamilyHey friends! We moved to Thailand! We’re living in Chiang Mai since the 5th of January. We left our warm family – and cold Swedish climate – back in Europe. Our plan is to be here for five, mabe ten, years. But we’ll start with two and see how everybody’s doing.

So far, we’ve had a great adventure, with lots of small miracles and blessings from local Thai folk, ex-pats and of course God! BTW The Thai people are so flippin’ nice to us. When I go out to practice my Thai, I end up doing it over an ice coffee with two, or sometimes three, Thais who volunteer to sit and listen to me babble like a baby. This happened to me just yesterday.

“Ga-fay yen nam-tan nit-noy na khrap” means: “Ice coffee, a little sugar please”

This girl sells strawberries, when they're in season, at a local market in Chiang Mai.
This girl sells strawberries, when they’re in season, at a local market in Chiang Mai.

The short story is, Veronica and I have always had a desire to move out to the 10/40 window – don’t know what that is? You can ask us. – and work with something we love to do. For me, that something is photography/visual communicaiton. Veronica’s something is to just stand there and hold my reflector and camera bag. Riiight! No, her ‘something’ is to use her gifts and talents to help abolish injustice. A big task, no doubt! But a nobel one. And I tell you that she has it in her to make a difference!

The boys are, well, liking it here, so far. They’re not loving it. But I guess most children wouldn’t appreciate being uprooted from all their comforts, friends and favorite foods. But they’re slowly starting to settle in here and enjoy their new home.

Enjoy the photos from our first two weeks in our new culture. There’s more to come, so please subscribe to our posts to the right!